Konstnärskap
Hur verken blir till, och vilka frågor de ställer.
Den konstnärliga forskning som presenteras här kretsar kring de osynliga spänningar som löper genom kroppen, objektet och rummet. Bortom den beskrivande avbildningen är syftet att undersöka hur måleriet kan förmedla sociala och psykologiska dynamiker som är svåra att sätta ord på. Verken utforskar tillstånd av förvandling, tvång och minne genom att föra samman figurativa och abstrakta former.
Konstnärligt förhållningssätt
Min praktik är förankrad i materialiteten hos olje- och akrylmåleri och hos blandtekniker, däribland ull och pappersrelief. Den är präglad av flera år mellan Indien och Frankrike, där jag har lett offentliga konstprojekt, deltagarbaserade workshoppar och pedagogiska program. Samhällsengagemang och visuellt berättande återspeglas i mina kompositioner, där den fragmenterade kroppen samspelar med arkitektoniska eller organiska element. Förhållningssättet syftar till att förena det personliga utforskandet med en social och pedagogisk dimension.
Material
Olja, akryl, akvarell, emalj, tråd, ull, indiska textilier, pappersrelief, tusch på papper, platsspecifika installationer.
Tre formella axlar
- 01
Kroppen som socialt arkiv
Fragment av kroppar och avstannade gester avslöjar spåren av kollektiv erfarenhet i den enskilda formen.
- 02
Objektet som minnesbärare
Objekt och arkitektoniska motiv fungerar som symboliska förmedlare och förtätar underförstådda berättelser.
- 03
Relationens rum
Kompositionen öppnar ett relationellt rum där måleriet blir en mötesplats mellan det intima och det kollektiva.
Måleriet som ett känsligt instrument
I mina kompositioner framträder kropp, objekt och rum ofta fragmenterade, svävande eller hållna i spänning inom instabila strukturer. Denna formella instabilitet är ett sätt att ifrågasätta tillstånd som minne, förflyttning, förvandling eller socialt tvång.
Måleriet förstås här inte som en enkel avbildning av den synliga världen, utan som ett känsligt instrument för att översätta erfarenheter som är svåra att benämna: inre spänningar, sociala påtryckningar, spår av det förflutna eller former av identitet i förändring.
Även om måleriet ofta uppfattas som en individuell praktik kan det gå i dialog med kollektiva frågor. Erfarenheterna från pedagogiska och samhällsnära sammanhang när denna reflektion: hur visuellt skapande kan bli ett rum för förmedling mellan den personliga erfarenheten och dess sociala dimension.
Inner Hues-ateljéer
Inner Hues är namnet konstnären arbetar under och namnet på hennes deltagarbaserade ateljéer: konsten är av alla och för alla.
Sedan 2015 har mitt arbete ingått i deltagarbaserade konstinitiativ som vill göra skapandet tillgängligt för olika publiker. I Indien bidrog jag till mer än tjugo community-konstprojekt, däribland kollaborativa muralmålningar, skapande workshoppar för barn och konstnärliga interventioner i skolor, i samarbete med kommunala skolor, ideella organisationer och kulturinstitutioner.
I Frankrike fortsätter engagemanget genom bildkonst integrerad i språkinlärning, workshoppar som uppmuntrar barns kreativa uttryck och Inner Hues-ateljéerna: ett veckovis rum där deltagarna skapar ett verk, berättar sin egen historia och tar sitt verk med sig hem. Jag ser konsten som ett verktyg för social förmedling och lärande, med förmåga att skapa band mellan olika kulturella sammanhang.
